Spya på Arlanda
Det finns några tillfällen här i livet som gör att jag kan tycka jävligt bra om mig själv. Känna lite stolthet liksom. Som till exempel som när jag tänker tillbaks på första gången jag skulle flyga. Jag ska inte mygla med att det var rätt nyligen, nämligen i oktober tvåtusensju.
Så här var det.. Jag hade varit på personalfest kvällen innan. Blivit full och glad. Åkte hem. Sov. Vaknade med baksmällan från helvetet och upptäckte att jag även under nattens gång hade fått lingonveckan.Toppa det med en opackad resväska och ynka tre timmar tills flyget skulle gå. Underbart, eller hur? Men det gick faktiskt bra! Till en början.. Väl framme vid Arlanda sätter det igång och magen värker lite smått till en början för att sedan prompt gå över till klass "DÖDA MIG!". Så kändes det. Bokstavligt talat. Jag bad till Gud som aldrig förr. Lovade att gå i kyrkan varje söndag om han bara skonade mig. Men det stannade inte där, sedan sattes resterande smärtor igång. Kunde knappt gå. Mådde illa. Var dålig i magen. Huvudvärk. Kallsvettningar. Jag kunde praktiskt taget känna dödens andedräkt i nacken på mig inne på toan (var ju tvungen att iallafall försöka bli av med skiten). Jag kan ju tillägga att jag kände mig lite stressad där i slutändan, för planet började boardas så jag pinade mig in i kön. Fortfarande illamående och med huvudvärken. Till sist stod jag inte ut längre. Inte spyan heller. När jag var näst på tur i kön sprang jag in på toaletten och spydde i handfatet för att sedan snabbt återvända som ingenting hade hänt. Jag hann. Och jag vann. För jag stank fan inte spya efter det!
Så det här är mitt erkännande till alla er som besökte damtoaletten vid gate 4-något mot Umeå klockan 16.10 (tror jag) i slutet av oktober förra året. Jag var tvungen!
Så här var det.. Jag hade varit på personalfest kvällen innan. Blivit full och glad. Åkte hem. Sov. Vaknade med baksmällan från helvetet och upptäckte att jag även under nattens gång hade fått lingonveckan.Toppa det med en opackad resväska och ynka tre timmar tills flyget skulle gå. Underbart, eller hur? Men det gick faktiskt bra! Till en början.. Väl framme vid Arlanda sätter det igång och magen värker lite smått till en början för att sedan prompt gå över till klass "DÖDA MIG!". Så kändes det. Bokstavligt talat. Jag bad till Gud som aldrig förr. Lovade att gå i kyrkan varje söndag om han bara skonade mig. Men det stannade inte där, sedan sattes resterande smärtor igång. Kunde knappt gå. Mådde illa. Var dålig i magen. Huvudvärk. Kallsvettningar. Jag kunde praktiskt taget känna dödens andedräkt i nacken på mig inne på toan (var ju tvungen att iallafall försöka bli av med skiten). Jag kan ju tillägga att jag kände mig lite stressad där i slutändan, för planet började boardas så jag pinade mig in i kön. Fortfarande illamående och med huvudvärken. Till sist stod jag inte ut längre. Inte spyan heller. När jag var näst på tur i kön sprang jag in på toaletten och spydde i handfatet för att sedan snabbt återvända som ingenting hade hänt. Jag hann. Och jag vann. För jag stank fan inte spya efter det!
Så det här är mitt erkännande till alla er som besökte damtoaletten vid gate 4-något mot Umeå klockan 16.10 (tror jag) i slutet av oktober förra året. Jag var tvungen!
Kommentarer
Trackback
