Grymt! - Sa grisen...

Kom att tänka på en rätt rolig händelse som hände på en liten kvarterskrog norråt i landet. Lyckades på något sätt träffa på en av våra mest kända (och förmodligen konstigaste) artisters son där. Gick förbi han. Han hejade. Stoppade mig. Sedan skulle vi stå där och skaka hand i någon minut. Blev lite rastlöst och vacklade lite med blicken, som han inte gjorde. Han försökte borra hål i mina ögon. En av hans vänner försökte tvinga på honom på mig genom att övertyga att han är "jättetrevlig och snäll". Vid detta lag tyckte jag att jag kände igen snubben på något sätt, men minns inte varifrån. Kanske hade sett han Ica, eller något. Trodde jag. Lämnade sällskapet efter lite travande tankar om vad det för idiot, när jag fick höra vem det var jag skakat hand med nyss. Det visade sig även att han var den onde av de två sönerna till artisten. Hade knarkat och grejer. Fem minuter senare såg jag honom stå och hångla upp någon brud i hörnet. Tio minuter efter det satt han och ragga upp en brunett vid ett bord.

Snacka om att leva på sitt namn.