Jag talar ut
Om jag skulle summera detta år med ett endaste ord skulle det vara besvikelse.
För det är så jag ser det när jag blickar tillbaks. Det låter deprimerande, jag vet. Men jag kan inte minnas något som har gjort så stort intryck på mig. Jag tror också att jag har försökt för hårt med kärleken. Och har man gjort det får jag egentligen skylla mig själv. Så fy! Fy på mig själv. Vad hände med den självständiga sidan av mig själv? Den sida som alltid har sagt att jag inte behöver någon för att klara av precis vad som helst?
Genom mina levnadsår har vänner kommit och gått. Så även har det manliga könet gjort. På något sätt byter jag alltid inriktning på mig själv och mitt liv. Jag är en sådan person som ledsnar efter ett tag på det jag gör och hittar bara allt fler nackdelar ju längre tiden rinner. Så då blir det change, change, change. Nya tankegångar, uttryck och nya människor. Det skedde faktiskt en oerhört lustig incident häromdagen. Satte och ströläste ett horoskop i mitt tecken där det stod att "gräset inte var grönare på andra sidan".. Den raden gav mig en rejäl tankeställare.
Så mitt nyårslöfte är detta år att i alla fall försöka stå ut när jag börjar känna mig sådär uttråkad igen (plus att jag ska sluta röka och börja träna.. Men vem lovar inte sig själv det nuförtiden?)
