Grymt! - Sa grisen...

Lyckades även på något vis i måndags strula till det med ryggen ordentligt. Det är en rätt rolig historia, eftersom jag gjorde faktiskt inget speciellt. Utan jag satt där. Som vanligt. På min lilla b-kontorsstol (eftersom det snålas lite med mig) och jobbade i vanlig ordning. Sen skulle jag ställa mig upp. POFF! Bam, bam, bam. "Herre min skapare, ryggen!" Skrek jag rakt och föll tillbaka ner i stolen. Jag tittade mig sen omkring för att se om någon uppmärksammat händelsen, vilket ingen hade gjort. Men vad hade jag egentligen väntat mig? Kollegorna reagerar ju inte förrän man står framför dem och skriker och ståtar. Eller flashar boobsen.

Nu har det gått fyra dagar och smärtan har inte avtagit än. Utan däremot har den blivit värre. Jag tror det är så illa att jag måste lägga in mig på ett pensionärsboende. Vem tackar nej till uppassning 24/7? Det vet bara gudarna.