Ett tomt hjärta
Jag har försökt med allt. Hockeykillar, skådisar, it-killar - you name it. Oturligt nog sitter jag fortfarande här. Ensan en fredagkväll. Med ett tomt hjärta som längtar efter lustar och omtanke. Men jag är ju inte helt utan kärlek. Jag har sedan killarna som jag prövar för att se om jag har någon mojo kvar. Och det kan ni ta er i rumpan på. Faller som furor, men som jag säger är det ju helt fel furor. De killar som jag vill ha verkar ha en släng av divighet i sina arma kroppar.
Varför är det så? Jag lyckas alltid på något sätt bli hopplöst förälskad i dessa divor. För det brukar ju börja bra. Jag brukar ha lite av en skyddssköld på för att inte bli sårad, men när de kommer med sina 100-tals komplimanger och sina uttalanden om att vi ska göra ditten och datten tillsammans.. Det är då jag släpper allt och blir kär, så kär. Och dumpad.
De närmaste veckorna sitter jag då här, förtvivlad. Förstörd. Tankarna svischar runt i mitt lilla huvud som i en bunke där det vispas grädde. Snabbt och blir tjockare och tjockare för var sekund som går. Vad gjorde jag fel? Sa jag något fel? Är jag ful? Ska jag operera näsan? Snippan? Mitt vänstra knä brukar ju låta rätt knackigt när jag ställer mig upp.. Det kanske var det som gjorde att han ledsnade. Eller så är jag bara en för jävla tråkig människa.
